Nytt släpp från Ultima Thule ger mig hopp

Det har gått 40 år sedan Ultima Thule drog igång. Året var då 1982 och det var sannerligen en annan tid, och för de flesta av oss idag, ett helt annat liv. Mycket har förändrats, åldrats, blivit bättre eller sämre. Men när det gäller Ultima Thule och deras nya platta "I rikets tjänst" så är orden jag söker snarast "det är precis som det ska vara".

Jag hoppas verkligen att herrarna i Ultima Thule njuter. Inte bara av hösten eller den kanonplatta de levererat. Jag hoppas de njuter av Sverigedemokraternas framgångar och av den nationella folkrörelsen som växer sig stark underifrån runt om i hela Sverige.

Thule och den nationella rörelsen

Varför ska de njuta, gänget från Nyköping? Så här är det: Utan dem, inget SD! Utan dem, ingen Jimmy Åkesson! Utan dem, inte mycket av några av oss. Ultima Thules påverkan på den svenska nationalismen från mitten på 1980-talet och framåt kan inte underskattas.

Tiotusentals ... hundratusentals svenskar har haft Thules låtar som ljudfond genom livet. Ibland, som i mitt fall, i perioder. Andra hela tiden. Somliga kanske mötte dem under ungdomen utan att de definierade dem, men de präglades av den genuina och upplyftande kärleken till Sverige som bandet alltid levererat. Det är jag säker på.

"Men Thule har funnits där hela tiden, aldrig givit upp, alltid varit beredda att tjäna sitt folk och sitt land på de sätt de kan."

Ultima Thule har alltid funnits där. Det är så det är. Även om jag under perioder har varit arg på dem och tyckt att de tagit avstånd i onödan så har de funnits där och ska sanningen fram så tjuvlyssnade jag på dem också när jag var arg. Och så här i efterhand, kanske hade de rätt.

De är en konstant. De och SD på sätt och vis. Organisationer, band, publikationer och människor har kommit och gått. Men Thule har funnits där hela tiden, aldrig givit upp, alltid varit beredda att tjäna sitt folk och sitt land på de sätt de kan.

40 år i rikets tjänst

Häromsistens small det till då Ultima Thule släppte tre nya plattor på en och samma gång. Själv lyssnade jag om och om igen på Spotify och när de väl finns att köpa på vinyl så blir det beställning.

De tre skivorna är I rikets tjänst, Tolkar och Landskapslåtar. De två sistnämnda är vad de heter och den första ska jag stanna lite vid. Någon recension är det inte tal om. Jag kan inte musik på något professionellt sätt utan vet bara vad jag tycker när jag lyssnar. Och när jag lyssnar på I rikets tjänst så är det min ungdoms Ultima Thule jag lyssnar på ... och det gör mig lycklig.

"...när jag lyssnar på I rikets tjänst så är det min ungdoms Ultima Thule jag lyssnar på ... och det gör mig lycklig."

Ja, lycklig. Det är rätt ord. Jag ler lite fånigt, minnen väcks och jag blir känslomässigt berörd. Jag känner igen mig även om jag inte har 40 år i tjänst innanför västen.

Självklart är texterna inte skrivna i ett vakuum. De förmedlar bandets känslor, tankar och minnen. För mig betyder de något annat. Det har alltid varit det fina med Thule, de skriver en inte på näsan men man känner igen sig och man nickar instämmande. Ibland mer, ibland mindre.

För mig sticker "Jag är inte den" och "En evig strid ut". När jag sitter ensam och sjunger med i den sistnämnda så tåras ögonen: Ja, jag kommer ihåg den dagen! Bättre betyg kan de inte få av mig. Och när "Hell dig du sköna nord" drar igång så försvinner all tvekan, all rädsla och det finns bara en väg framåt.

Jag har inte så mycket att tillägga. Ett tack till grabbarna ... för allt. En förhoppning om att de gör som Rolling Stones och rockar på så länge de kan stå och en uppmaning till er alla att köpa deras musik. Sist av allt en förhoppning att få se dem live igen vad det lider. Det har gått 30 år sedan spelningen på öltältet på Gärdet 1992 då jag sist såg dem. Det är hög tid igen.