Står det mellan inbördeskrig eller Johan Lindebergs "nya Sverige"?
Enligt en för mig okänd modedesigner och fotograf, Johan Lindeberg, så står Sverige inför två val. Han skriver så här i en debattartikel som Expressen publicerat:
"Antingen hjälps vi alla åt att skapa en ny inkluderande energi och blir en tydlig internationell referens för en ny gemenskap bortom kulturer. Eller så hamnar vi till slut i ett inbördeskrig. Det har ju redan börjat."
Lindeberg når fram till analysen efter att ha hävdat att gängkrigen som pågår egentligen handlar om "stor protest mot segregationen i Sverige" samt annat snömos. Ja, precis så, snömos och känslosås. Sanningen är den att hans text är lika usel som han själv är. Ja, usel. Eller kanske vedervärdig? Jag vet inte.
Svensken ska anpassa sig
Som vanligt när sådana som Lindeberg uttrycker sig om sakernas tillstånd så är det vi svenskar som ska anpassa oss. I grunden är det ju vårt fel, grymtar de självhatande svinen fram.
Vi ska, enligt Lindeberg, "visa att det är den gemensamma och konsoliderade energin bortom kulturer som är den nya styrkan i Sverige." Vi ska förändra vår identitet, menar han. Svårt är det inte heller menar han:
"Jag har till och med fått amerikanska konservativa män i privata golfklubbar att klä sig i nya moderna kläder med ny passform."
Så banal är han, så infantil och dum i huvudet.
Ett rätt har han
Inbördeskriget har redan börjat, skriver han. Jag ger honom rätt i det. Han ser det från lyxiga Torekov, som han bosatte sig i när han återvände till Sverige från USA för några år sedan. Kanske är det rädslan för framtiden – den egna så klart – som får honom att skriva det han skriver?
Rädd borde han vara. Går samhället åt skogen på riktigt blir det kämpigt för honom. Jag vet inte vilka han skulle ha på sin sida. Det vet han nog inte heller och därför hoppas han att mer av samma elände som lett oss hit kommer leda till något annat än mer av samma elände. Det kommer det inte.
Mest fel dock
Lindeberg utgår från ett fundamentalt feltänk. Han tror att gängkrigen handlar om i grunden politiska protester mot segregation, när de i själva verket handlar om att de inblandade skiter fullständigt i svensk lag och att deras likgiltighet inför svenskar i många fall gränsar till avsky.
Vidare – och kanske mest allvarligt – tror han att kulturella, religiösa och rasliga identiteter är som mode på en golfbana. Där diskvalificerade han sig från allt deltagande i debatten.
Man skulle kunna argumentera för att han kan förlåtas för sin dumhet. Han är trots allt modedesigner som har bott i New York i 20 år. Men nej, jag är beredd att sticka ut hakan och lägga en bannbulla på honom.
Defaitisten i skyttegraven måste bort
Johan Lindeberg menar att Sverige behöver en ny ledare som kan "sätta en 'ny trend', att det är mer attraktivt och har en högre status att vara en del av flera kulturer än endast en."
Ja, usch på dig svensk med rötter tusen år tillbaka, rakt ned i den svenska myllan. Ve dig som inte har blandats upp och ut. Han nedvärderar det som gör oss unika och det kan vi inte acceptera.
Inte heller kan vi ha överseende med den inställning han sprider, att det är för sent för något annat än att "acceptera" den rådande situationen. Han är som defaitisten i skyttegraven, som konstant ropar om att det är kört, att fi är för stark, att det är lika bra att ge upp. Sådana är farligare än fienden på andra sidan slagfältet.
Det är detta som får mig att luta mot att han är förskräcklig. Eller var det avskyvärd? Sak samma, han är inte en av oss. Han är inte svensk, inte europé, inte vit, han förtjänar inte en plats ibland oss – han är homo globalus absurdus. Och när skiten träffar Torekov så får han klara sig själv.
Det är så det kommer att sluta för det är inte hans "nya Sverige" eller "inbördeskrig" det står och väger mellan. Inbördeskriget är ett faktum, över tid och på ett eller annat sätt. Därefter ett nytt Sverige, eller inget Sverige alls.