Lösningen på ”migrantkrisen”

Redan 2014 - 2015 när den stora ”flykting”-krisen började rulla upp sig och en veritabel människotsunami slog mot Europas gränser så visste jag vad som behövdes göras. Att lösa problemet hade inte varit särskilt svårt och det hade kostat långt många färre liv än skytteltrafiken över Medelhavet och fotvandringarna genom Balkan gjort (och gör). Jag förundrades då över att också många med hjärtat på rätt ställe kliade sig i huvudet och menade att vi nog stod inför fullbordat faktum. De var bara, menade de, att släppa in varenda ”flykting” men sedan se till att ett dylikt haveri inte sker en gång till. Faktum är ju dock att i och med haveriet som var så förändrades demografin så totalt på kort tid att alla prognoser om när svensken blir minoritet i Sverige fick se sig halverade, eller mer.

Detta fick mig och andra att klargöra att inget annat än treklangen internera-deportera-repatriera var att tänka på. Alternativ för Sverige lyfte sedan upp det till sin politik och gick på om återvandring. Därmed gav (ger) de uttryck för den enda acceptabla politik för en svensk nationalist. Allt annat än totalt ”invandrings”-stopp och återvandring fördröjer bara processen som leder till folkutbyte i Sverige. Att prata kvoter och antal låter sig inte göras, om det inte handlar om kvoter av folk som ska ut.

Istället är det ”ordning och reda” i migrationspolitiken som är modeord och i den budget som M, KD och SD just presenterade så var de tre överens om att Sverige borde överlåta åt EU att avgöra hur många ”flyktingar” Sverige ska ta emot. SD = Sverigevänner? Pyttsan!

De kortsiktiga ”anständiga” demokraterna satte dock hoppet till systemet och att man ”minsann lärt sig av det som hände”. Det är inte sant vilket politiken därefter tydligt visat.

EU lät sig domderas av Turkiet och i stället för att helhjärtat stå bakom Grekland när Erdogan öppnade slussportarna så kohandlades det. Och ”migranterna” kom in i Europa. Och nu är det Vitryssland som använder ”flyktingar” som slagträ mot EU genom att bussa dem till gränsen mot Polen. Där utspelas liknande scener som i Grekland och på gränsen mot Ungern tidigare. ”Flyktingarna” använder våld och försöker storma gränsen, med siktet inställt på Tyskland och Sverige. Tyvärr är risken stor att det kommer hamna där eller här till sist; av någon anledning fortsätter många nämligen tycka att det är utomordentligt bra att släppa in och lova försörjning till unga män som med våld försökt slå sig in över gränsen till en suverän nation i syfte att bli betjänta av dem.

Pull-faktorerna är lika starka i dag som för några år sedan. Kommer man till Sverige, eller Tyskland för den delen, så är det klart. Fortsatt är generositeten överväldigande och inte ens om du begår grova brott mot värdbefolkningen kommer du straffas särskilt hårt. Man kan ju fundera över vilken typ av människor det lockar. Själv hade jag hållit mig långt borta från ett land där dylikt premieras; jag hade definitivt inte ”flytt” till det.

Någon lösning på det som sker vid gränsen mellan Polen och Vitryssland, som inte slutar med att ”flyktingarna” gör sig hemmastadda i Europa, kan vi nog glömma. Det ”medmänskliga” och ”anständiga” att göra måste ju vara att hjälpa de stackarna som fastnat vid gränsen. Och även folk med hjärtat på rätt ställe kommer klia sig i huvudet och säga; ”låt gå för denna gång, men en liknande haveri får inte ske igen”.

Det andra alternativet är att lösa problemet en gång för alla. Det vore en enkel sak. Så här skulle det gå till.

För det första kommunicerar vi ut att ingen, inte en enda ”flykting”, är välkommen till Europa. Därtill kommunicerar vi att alla försök att illegalt ta sig in i Europa kommer att hindras med alla till buds stående medel samt med omedelbar utvisning som följd. Vidare kommunicerar vi att varje våldsam handling mot gränsposteringar kommer att mötas av dödligt våld. Sist av allt beordras säkerhetsstyrkorna vid gränsen mot Vitryssland att öppna eld och nedkämpa var och en som försöker storma gränsen. Frontex i Medelhavet beordras att sänka fartyg som transporterar ”flyktingar”.

En salva vid gränsen och ett fartyg sänkt, sedan hade det hela varit klart. När slussportarna väl stängts tar vi sedan itu med de inre fienderna (jag menar inte utlänningarna) samt påbörjar human återvandring (nu menar jag dem).

Jäkligt synd att jag är maktlös i frågan.