Är jag också ett offer för övergrepp och ofredanden?
Enligt den moderna diskursen är vi nog alla offer. Vilket får effekten att riktig offer inte tas på allvar. Ännu en sorglig effekt av feminismen.
Jag visste inte om det förrän ganska nyligen. Under Metoo-perioden började det gå upp för mig och sedan dessa har insikterna blivit fler och fler. I samband med Sara Skyttedals berättelse om vad Johan Ingerö utsatt henne för så är det tydligt. Jag har utsatts för åtskilliga övergrepp och ofredanden - ja till och med har jag blivit våldtagen.
Inget av detta visste jag alltså om. Det har heller inte besvärat mig under åren som gått. Våldtäkten utsattes jag för när jag var 14 år gammal och hade en kort relation med en punkare med grön tuppkam jag träffade på Helikopterplattan i Gamla Stan. Hon var 18. Då var det inte våldtäkt men idag, med tanke på hur lagen är skriven, så skulle det gott och väl kunnat räknas som en sådan.
Nu var jag ju med på noterna så fröken Tuppkam behövde aldrig oroa sig. Den enda skadan som skedde var att jag blev lite ledsen när relationen tog slut. Men sådant är livet.
Skyttedal blev ofredad när Ingerö lade handen på hennes lår i samband med en spritfest på ett hotellrum. Jag inser att jag borde vara traumatiserad som bara den med tanke på hur folk har känt sig fram genom åren på fester man varit på. Hade en vän, en kille, som tyckte det var fasligt roligt att greppa vännernas skrev i tid och otid - övergrepp. Minns att jag kvicknade till en gång och insåg att jag var i färd med att bli kysst av en kvinna jag inte ville bli kysst av. Hon hade tagit sig friheter med min kropp, minst sagt.
Måste också erkänna att jag själv utsatt andra för övergrepp. Går inte att komma ifrån. Visst har jag sträckt ut och klumpigt lagt en skälvande arm runt en kvinnas axlar (som man ser på film) - ofredande.
Nej gott folk, att kalla ovanstående ofredande eller sexuella övergrepp är att förringa verkliga övergrepp. Det är att svika riktiga offer för kräk som tvingat sig på andra människor och på riktigt tagit sig friheter med deras kroppar. Idag är det framförallt feminismen som ägnar sig åt detta.
Sara Skyttedal har inte utsatts för ett ofredande. Att Ingerö smällt i dörren och sagt otrevliga saker till sin ex-flickvän när de var ett par har inget med något att göra. För i h-vete, vad är det för trams? Hur infantilt kan det bli?
Jag tänker på alla som på riktigt råkat ut för övergrepp och ofredanden. Nu måste de dela rubricering med Skyttedal. Jag tänker också på alla som kommer råka illa ut framöver, men som kommer få svårare att få rätt eftersom kvinnor som Skyttedal och offermentiliteten av idag undergrävt hela fundamentet för samhället att hantera dylikt.
En idé som alltmer förfäktas bland feministiska aktivister är att en kvinna som säger att hon blivit utsatt för övergrepp av något det slag inte får ifrågasättas. Alla ska ta hennes ord för sanning och agera efter dem. Farligare väg går nog inte att vandra, ändå vandras den ... med sjumilakliv från vissa.
Och som vanligt är det de mest utsatta som kommer drabbas hårdast, flickor och kvinnor i socialt utsatta miljöer som bara kan drömma om att ha den röst som Sara Skyttedal har.
Tumbok i återvunnet trä
För dig som läser ofta, gärna och gärna håller boken med en hand är denna lilla hjälpreda det bästa på länge. Tumboken är handgjord av återvunnet trä och ser till så att boken öppnar sig ordentligt och hålls stadig i handen med enkelt grepp.